av KARIN EDEBOL EEG-OLOFSSON
Att ösa ur djupa källor och våga uppbrott var temat för årets möte i Gemenskap i kristet liv (GKL), som hölls helgen den 29 september till den 1 oktober i Schwäbisch Gmünd, ett samhälle i sydvästra Tyskland, några mil från Stuttgart. GKL är en lekmannarörelse som bygger på helgonet Ignatius av Loyolas (1491–1556) Andliga övningar. Tillsammans med Marie Siljefors, diakon i Svenska kyrkan och tillhörande en GKL-grupp i S:ta katolska Eugenia församling i Stockholm, representerade vi båda Sverige i detta möte, som samlade 195 deltagare från olika europeiska länder. Merparten av deltagarna var från Tyskland, 14 var från andra länder.
Efter inledning av mötet på fredagskvällen startade det egentliga programmet på lördagsmorgonen med morgonbön och växelläsning ur Psaltaren 36:6–1, i den stora samlingssalen med korset i centrum. Därefter följde en betraktelse över ”Ignatiansk spiritualitet som källa i våra liv”. Frågan ställdes: Hur är ignatiansk spiritualitet en källa i mitt liv? Utifrån en text av Efraim Syriern (ca 306–373), där han skriver att eftersom den egna åsikten enbart kan vara en del i rikedomen, behöver den egna åsikten kompletteras med andra i en gemenskap. Därefter följde samling i mindre grupper, alltefter vilken typ av aktivitet man antecknat sig för kvällen innan. Min grupp mediterade över bibeltexten där Petrus gick på vattnet, sjönk men räddades av Jesus. Texten är tänkvärd och har flera bottnar.
I lördagens förmiddagsprogram ingick en betraktelse av biskop Franz-Josef Overbeck från Essen. Han talade på temat ”GKL och Kyrkan” – konsekvensen av att leva tillsammans, och att finna ett personligt sätt att leva med Kristus. Vad innebär det? undrade biskopen retoriskt. Vi lever inte för oss själva. Att leva ekumeniskt i världen innebär att beakta demokratiaspekter, rättvisa mellan könen, rättvisa i arbete och familjeliv – ”det är en andlig fråga” uttryckte biskopen. Efter hans tal arbetade vi, indelade i små grupper, med att samtala kring de frågor biskopens anförande beaktat.
På lördagseftermiddagen föreläste jesuiten Fabian Moos om ”den stora transformationen”. Han uttryckte att ”allt är förbundet med allt”. Att värna Guds skapelse, där vi människor är en del, betyder att förstå att sociala och ekologiska frågor är sammanflätade; viktigt är att söka förändring mot en ekologiskt hållbar och socialt rättvis civilisation inom ramen för planetens gränser. Efter påven Franciskus encyklika Laudato si’ (Lovad vare du) har ett paradigmskifte skett – ett teknokratiskt paradigm går mot en holistisk ekologi.
Pater Moos förknippade miljökrisen med Jesu lidande. I den tredje veckan av Ignatius av Loyolas Andliga övningar kontemplerar den bedjande över Jesu korsfästelse; åskådare finns runt korset, en del vänder bort blicken. En bild på en Bruegel-målning fick illustrera föredragshållarens budskap. Kristus finns i den lidande skapelsen, Kristus korsfästs varje dag. Moos nämnde här eskatologisk spiritualitet, och vår uppgift att bidra med aktivt hopp, det vill säga, att hoppas genom att vara aktiva för Guds skapelse. Han avslutade sitt föredrag med följande förslag: ”Den stora omvandlingen – ett projekt för mänskligheten, som vi kristna också är inbjudna till, närda av våra källor och utsträckt till en hoppfull framtid, som kommer att möta oss från Gud.”
I anslutning till Moors föreläsning hade vi fördjupade samtal i små grupper. Därefter fick en del internationella gäster berätta om sitt arbete inom GKL i hemlandet; jesuitpater Bernhard Bürgler deltog då via digital länk. Han uttryckte att GKL är en inspiration för Jesuitorden. Lördagskvällen avslutades med en vacker och lång mässa, ledd av biskop Overbeck. I den gemensamma måltiden/eukaristin steg rad efter rad av deltagare fram, som bilden av själarnas pilgrimsgång.
På söndagsmorgonen erbjöds två former av Ordets liturgi, inomhus respektive utomhus. Texter ur Laudato si’ (Lovad vare du) och installationer av de fyra elementen jord, luft, vatten och eld, hade iordningsställts för den meditation där undertecknad deltog. Därefter gick deltagarna till olika aktiviteter de antecknat sig för, och därpå utvärdering av aktiviteten. Som sista programpunkt, före lunch och hemresa, samlades alla deltagare till sång och tacksägelse.
Detta möte i Schwäbisch Gmünd präglades av en varm och glädjefylld energi – här var systrar och bröder i Kristus samlade, och denna gemensamma grund upplevdes påtagligt. Organisationen av mötet var god, liksom programpunkter. Vi sjöng mycket under mötesdagarna; i programboken är 59 sånger tryckta, varav de två första är texter av Ignatius av Loyola. En kanon, speciellt skriven till mötet, sjöngs upprepade gånger under mötesdagarna: Från djupa källor öser vi/du Herre är vår styrka/som stärker oss och ger oss liv/och låter oss våga uppbrott om och om igen. Tacksamhet, hopp och inspiration är förblivande intryck från dessa dagar.
Karin Edebol Eeg-Olofsson 2023-10-04
Detta är en opinionstext.
* Publicerad i tidningen Signum:
https://signum.se/glimtar-fran-europeiskt-mote-i-gkl/