Läs pdf versionen: ”I min faders hus finns många rum”
eller texten nedan:
Ekumeniken i fokus:
”I min faders hus finns många rum”
15 januari möttes medlemmar i GKL till en träff för att diskutera erfarenheter av
ekumenik. Medverkade gjorde också Maggi Emrén från Focolare som tillsammans med p.Dominik Terstriep hade ett samtal om ämnet.
Maggi tillhör Svenska kyrkan och är sedan många år del av kommuniteten Focolare i södra Stockholm. Focolare är, precis som GKL, en katolsk rörelse med ekumeniken i centrum.
Ordet ekumenik kommer av det grekiska ordet oikoumene, som betyder ungefär ”alla i samma hus”, ”hela mänskligheten”. När Jesus talade till lärjungarna den sista kvällen innan hans lidande och korsfästelse, beskrev han: ”I min faders hus finns många rum.” (Joh 14:2)
Under kvällen hänvisade pater Dominik därutöver till två bibeltexter. Den ena hämtad ur Johannes evangeliet, där Jesus den sista kvällen innan sin korsfästelse ber för alla dem som tillhör honom. Där säger han bl.a: ”Jag ber att de alla (som tror på mig) skall bli ett och attliksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.” (Joh 17: 21) Den texten är en påminnelse om att Herren själv önskar att vi kristna ska nå verklig enhet.
Den andra texten är ur Lukas evangelium: ”Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. De talade med varandra om allt det som hade hänt. Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom.” (Luk 24:13-16) I ekumeniken är ”den gemensamma vandringen” en vanligt förekommande bild. Vi går tillsamman på vägen, som leder till omvändelse där vi kan övervinna splittringen och se att
Kristus vandrar vid vår sida.
Maggi berättade om sina erfarenheter av att leva tillsammans med personer som inte hålls ihop av en gemensam kyrka. Som hon berättade, var det inte ens syftet med att hon en gång anslöt sig till Focolare: ”Vid en viss tidpunkt i livet blev jag gripen av Gud – och så fick jag de andra på köpet.”
Det ledde i sin tur till erfarenheten att precis som Jesus ger oss budordet att ”älska din nästa så som dig själv”, så kan jag också behöva ”älska din nästas kyrka som din egen kyrka”.
Hur ska det vara möjligt? Maggi menade att det för henne handlat om att rikta blicken mot Treenigheten och lära av den hur man kan leva sin olikhet i den enhet som bara kärleken kan åstadkomma. Hennes upptäckt har varit att det är genom att var och en i gemenskapen är helt sig själv som det är möjligt att nå enhet i olikhet. ”Personen är den bästa gåvan till den andre genom att vara sig själv så mycket som möjligt, inte genom att vara kopia av den andra.” Det
gäller också våra kyrkor, menade Maggi.
Pater Dominik påminde om att våra kyrkor – de lutherska och den katolska – har 1500 år av gemensam erfarenhet. Ur den gemensamma historien finns ett rikt och omfattande arv att ösa ur. Och för att kunna leva sin olikhet på väg mot den enhet, som ekumeniken strävar efter, krävs några saker särskilt starkt, menade Dominik. Han räknade upp sex avgörande hållpunkter:
Ärlighet
Ödmjukhet
Nyfikenhet på den andres perspektiv.
Vilja att förstå den andres synsätt.
Kunskap om sin egen kyrkas tradition.
Tålamod
Dominik påminde också om att det ekumeniska arbetet kan ske i olika former:
• Teologisk ekumenik. Det arbetet har hittills lett fram till att flera historiska stridsfrågor kunnat lösas eller fört kyrkorna närmare varandra, och det är ett arbete som fortsätter.
• Andlig ekumenik. Kristna som ber tillsammans, att firar gudstjänst tillsammans (även om lutherska kyrkor och den katolska kyrkan ännu inte firar nattvard tillsammans) eller firar gemensamma högtider.
• Praktisk ekumenik – som t ex gemensamt välgörenhetsarbete, eller internationellt biståndsarbete som ibland kan utföras gemensamt.
Under kvällen var det också många erfarenheter bland medlemmarna som beskrevs, allt från att leva som gifta och tillhöra olika kyrkor, eller att vara tillsammans i samma GKL-grupp när man hör till olika kyrkor.
Andreas Carlgren